Fick en kommentar IGEN om hur jag gör med mina hästar och sånt, så jag tänkte att jag drar det igen, förstår inte varför ni ska bry er om hur jag gör med mina hästar så länge dom inte missköts och jag inte tar hand om dom så att dom mår dåligt.
GULDEN skickade jag tillbaka för att han blev elak mot människor och hästarna i stallet, han verkade inte trivas där men det fanns inte möjlighet att han skulle få stå själv men Nina ville ta över honom och då kände vi att det vart bäst så EFTERSOM..
jag fick ett sms samma dag av Camilla att hon inte hade möjlighet att ha kvar IRIS för hon inte hittade någon köpare, utan hon skulle få vandra vidare, jag hade inte ridit henne då på ett halvår och hon var ju faktiskt den som lärt mig det jag kan idag, så jag kände efter o vi beslutade att vi skriver ett kontrakt på ett halvår så jag får spendera den sista tiden jag kan med henne och så vart det, jag fick umgås och ha kul ett sista halvår innan hon fick trampa vidare till trapalanda, hon var 17år och hade gjort mycket i sitt liv, haft föl, tävlat i trav, hoppning och massa, så jag såg ingen tävlingskarriär med henne utan jag kände att jag bara ville ta vara på tiden och mysa omkring i skog och mark och även hoppa litegrann på banan.
Under tiden så började jag rida Cilla, världens finaste tjej som verkligen betydde allt för mig. allting var klart och jag tog hem henne samtidigt som jag tog hem Sacke till gården, men det blev kaos.. Sacke blev helt tokig så han fick åka hem igen, cilla åkte hem till Linda igen och vi började leta ny sällskapshäst.. åkte och provred två stycken ponnyer, en i bergsbyn och en i vindeln.. Symfonie, visste om alla hennes problem, hon skulle triangelmärkas innan köp och massa, men jag såg inte det som något problem, den där ponnyn ville jag ha, hon var så himla fin! vi skulle hämta henne på torsdagen 2v efter.
åkte iväg under helgen på en liten semester med kompisar och när vi var där så fick jag smset som fick mig att gråta så fruktansvärt mycket, Cilla skulle säljas till en annan. mår dåligt än idag. Skulle hämta hem ponnyn om ca två veckor och stod där med bara en häst helt plötsligt, visste inte hur jag skulle ta mig till, vi hade sagt att vi skulle ha ponnyn och dom hade gjort allting klart så vi kunde ju inte ångra oss.. började leta hästar men hittade ingen dagarna gick och tillslut hittade jag Lilleman, åkte och provred, han var fin och riktigt snäll i hanteringen, såg lite ljus.. men cilla fanns fortfarande i tankarna vilket gjorde att det blev så svårt allting.
hästarna kom hem och de gick över förväntan, jag hade lyckats!
men dagarna gick och Lilleman började med sina fasoner, stod på bakbenen mot oss och en massa, trodde jag skulle måsta lämna tillbaka honom.
hästarna flyttades till sidbergsliden och ida började rida honom, min tid försvann och tiden räcker inte till. Ida vart mer och mer intresserad av honom och jag kände att om det funkar så får hon faktiskt ta över honom och på den vägen vart det. Tiden räcker inte till nu när vi ska skaffa hund och jag vill lägga mer fokus på framtiden än just nu.
Nu har jag skrivit allting och nu vill jag faktiskt inte ha nå dumma kommentarer, dom som tycker att jag gör fel som lämnar över honom till Ida, som faktiskt har tid att åka på träningar och har en mamma som ställer upp när det gäller hästarna, skjutsar och betalar, så kan ni vara tysta, jag känner att det är nog det klokaste beslutet jag någonsin gjort,
har tagit hjälp av Mimmi, mamma, Conny, ida, gina, sofia och andra kompisar om hur jag ska göra, och alla tror att detta kan bli bra, inte bara för mig utan för alla runt omkring mig.
